Så nu tänkte jag berätta om vad jag egentligen tycker om The Fault In Our Stars: Denna filmen har förändrat mitt liv helt. En helt underbar kärlekshistoria mellan Hazel Grace Lancaster & Augustus Waters. Filmer och böcker finns ju inte på riktigt, det är ju bara påhittat. Men den här har kommit mig så när hjärtat, så jag tror på den. Man ser på Augustus att han var kär i Hazel från den första början. Deras första möte. De sättet han tittar på henne, helt underbart! Man ser att han är väldigt kär i henne. Han är helt underbar, man vill ha en kille som han.
Denna filmen har förändrat mitt liv, den har kommit mig så nära hjärtat. När jag läste boken så trodde jag aldrig att detta skulle bli en favorit bok/film. Det är ju inte riktigt en film om cancer, det är en kärleksfilm. Shailene & Ansel är de perfekta Hazel Grace & Augustus. Denna filmen kommer jag alltid ha i mitt hjärta. Jag är faktiskt helt kär i kärleken nu efter jag har sett The Fault In Our Stars. Filmer kan faktiskt ändra ens liv, just som denna ha gjort. Jag älskar denna filmen & boken, den kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. John Green har gjort en fantastiskt jobb.
Jag har tänkte lite på vad denna bloggen ska handla om: den kommer att handla om min vardag,fotografi, inspiration, recept, kändisar, filmer, böcker & såklart TFIOS. Jag älskar filmen och tycker om att skriva, så varför inte att bloggen ska innehålla min favorit film. Jag bryr mig inte om ni inte gillar detta, men det är faktiskt min blogg, så jag bestämmer själv hur jag vill att min blogg ska vara. Jag älskar TFIOS och kommer ALLTID göra det!! ♥
Tio fakta:
1. Hemstad/ort: Helsingborg.
2. Hårfärg: Röd/brunt.
3. Längd: 174 cm
4. Frisyr: Uppklippt.
5. Ögonfärg: Bruna.
6. Skostorlek: 41-42.
7. Humör: Glatt.
9. Civilstatus: Singel.
10. Vänster- eller högerhänt: Högerhänt
Tio saker om ditt liv:
1. Har du nånsin varit kär?: Ja
2. Tror du på kärlek?: Ja
3. Har du gjort något inom kärleken som du verkligen ångrar?: Ja.
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?: Ja.
5. Har du någon gång krossat någon annans hjärta?: Ja.
6. Har du nånsin blivit kär i din bästa vän?: Nej.
7. Har du nånsin älskat någon utan att tala om de för honom/henne?: Nej.
8. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?: Ja, lite faktiskt.
9. Har du nånsin haft en hemlig beundrare?: Då är han/hon eller hon inte hemlig längre?
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?: Ja ♥
Tio saker, det där eller det här:
1. Kärlek eller pengar?: Kärlek.
2. Vin eller öl?: Beror på tillfälle.
3. Dag eller natt?: Dag.
4. One night stand eller förhållande?: Förhållande.
5. Tv eller internet?: Internet.
6. Pepsi eller Cola?: Coca-Cola.
7 Vild fest eller romantisk hemmakväll?: Beror helt på.
8. Färgfoto eller svartvita?: Färg.
9. Telefonkontakt eller face to face?: Face to face.
10. Instagram eller twitter?: Instagram
Tio "Har du nånsin":
1. Har du nånsin blivet upptäckt när du smitit ut?: Nej.
2. Har du nånsin velat ta ditt liv?: Ja.
3. Har du nånsin gjort något du ångra?: Ja.
4. Har du hoppat bungy jump?: Nej.
5. Har du nånsin varit med i en olycka?: Ja, flera.
6. Har du nånsin ätit en hel tårta?: Nej.
7. Har du nånsin önskat att någon ska göra sig riktigt illa?: Nej?
8. Har du nånsin gått på bio ensam?: Ja.
9. Har du nånsin fått utegångsförbud?: Nej, inte direkt, men ordentligt utskälld - ja. Gick ju bra för mig ändå ;-)
10. Har du någonsin rökt?: Ja, gör det fortfarande.
Tio känslor:
1. Saknar du någon just nu?: Ja.
2. Är du glad?: Ja.
3. Är du fundersam?: Ja.
4. Är du uttråkad?: Ja, annars skulle jag inte göra detta.
5. Är du tysk?: Nej.
6. Är du du italienare?: Nej.
7. Är du svensk?: Ja, till hälften samt regelrätt svensk medborgare.
8. Är du serb?: Ja.
9. Är dina föräldrar fortfarande gifta?: Nej.
10. Gillar du någon just nu?: Ja, flera personer i min närhet.
Om dig:
1. Hur mycket är klockan just nu?: 17.02.
2. Namn? Anja Azamina.
3. Efternamn?: Kajtaz.
4.Vart bor du?: Helsingborg.
5. Hur många barn vill du ha?: 4 ♥
6. Vill du gifta dig?: Ja .
7. Rullar du spaghettin eller skär du den?: Jag rullar den.
8. Har du ätit sushi?: Ja, men det är så äckligt!
9. Favoritglass?: Ben & Jerrys.
10. Humör?: Sådär.
Fyra grejer:
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen?: Nej.
2. Har du en hund?: Nej
3. Sover du helst själv eller med någon?: Själv.
4.Tror du på spöken?: Jag vet inte, jag tror det?
Skulle du:
1. Skulle du vilja vara längre?: Ja.
2. Skulle du vilja ha sex nu?: Nej.
3. Skulle du vilja dricka dig full nu?: Ja.
Kan du:
1. Kan du röra på öronen?: Nej.
2. Kan du slicka dig på näsan?: Nej.
3. Kan du kolla i kors med ögonen?: Ja, jag kan till och med göra så att jag ser vinögd ut.
4. Kan dina föräldrar lita på dig?: Ja.
5. Kan du låta bli att prata på 4 timmar?: Endast när jag sover eller om tillfället kräver det.
6. Kan du vara på en fest utan att dricka?: Nej.
7. Kan dina vänner lita på dig?: Ja.
8. Kan du tänka dig att pierca dig i naveln?: Nej, faktiskt inte!
9. Kan du tänka dig att tatuera dig?: Ja.
10. Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?: Ja, jag har självdiciplin på det planet faktiskt.
Har:
1. Har du någonsin ljugit för dina föräldrar?: Ja, när jag inte har velat säga som det är.
2. Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?: Ja ♥
3. Har du syskon?: Ja. en lills syster + en halvsyster.
4. Har du någonsin haft sex med någon?: Nej.
5. Har dina föräldrar ljugit för dig?: De har säkert gjort det någon gång för att skydda mig.
6 Har du varit full den här månaden?: Jo, en gång.
7. Har du redan tröttnat på dom här frågorna?: Nej, egentligen inte.
8. Har du borstat tänderna den senaste timmen?: Nej.
9. Har du pussat någon som är fyra år äldre?: Ja.
10. Har du haft sex med någon som är tre år äldre?: Läs där uppe!
11. Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?: Ja.
12. Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?: Nej.
13. Har du ljugit på någon fråga än då?: Nej.
Vem:
1. Vem älskar du?: Mina närstående ♥
2. Vem hade du senast sex med?: Ingen.
3. Vem vill du bli full med? Ingen.
4. Vem är den bästa artisten/gruppen?: Justin Bieber
5. Vem pratade du senast i telefon med?: Min lillasyster som befinner sig i Kroatien ♥
6. Vem är snällast i världen?: Min mamma & min syster ♥
7. Vem vill du prata med?: Många.
8. Vem sov du senast med?: Jag sover själv ♥
9. Vem såg dig full senast?: Ada.
10. Vem vet allt om dig?: Min familj.
Har någon sagt något till er ni bara inte kan släppa? Något ni bara inte kan glömma oavsett hur länge sedan det än var? Jag har väldigt många sånna ögonblick. De allra flesta ögonblicken har påverkat mig positivt, gjort mig glad, lycklig, varm eller till och med pirrig i kroppen. Det finns dock en sak som inte gör mig lika glad. Jag hatade det jag var med om och ville verkligen inte leva sådär.
Jag gick i sjuan, första året på högstadiet och i ny skola. Jag kommer ihåg hur en klasskompis sa till mig: "Har du gått upp i vikt eller din tjokis?" och jag kommer ihåg exakt hur jag kände. Jag mådde dåligt i veckor. Fast det blev bara värre och värre för varje månad som gick. Jag kände att det var alltid problem med mig. Men det slutade inte där, utan det fortsatte i gymnasiet. Men det var inte allt de gjorde, de brukade faktikst följa efter mig hem och kalla mig ful, elak, tjock och tråkig. De känner inte ens mig!
Hur fan kan man säga och tro på något sånt? Jag var 13 år och trodde att jag var väldigt tjock, jag hade en så jäkla jobbig tid på högstadiet. Allt blev värre och värre och vissa tider funderade jag på att ta mitt liv, jag mådde verkligen så dåligt. Jag hade ingen att prata med, jag ville bara dö. Men tillslut så började jag må bättre, efter att jag hade pratat med min familj, jag hitta tillbaka till mig själv och började ta hand om mig själv. Nu är jag en helt annan människa och jag har verkligen ett bra liv. Förutom det så har jag vågat säga till världen att jag är bisexuell och jag har fått så mycket hjälp av alla mina vänner. Men jag har inte vågat säga till alla, men det kommer. Det jag även har blivit bättre på är att läsa, vilket gör mig lungnare och jag har fått mycket inspiration. Jag är lycklig idag och vill fortsätta leva såhär! ♥
Kära vänner, det är helt förkrossande för mig att se hur människor i mitt hemland Bosnien och i grannländerna drabbats av kraftiga översvämningar som redan tagit många liv och förstört mängder av människors hem. Jag blir så ledsen när jag ser detta. Men röda Korset finns redan på plats för att hjälpa och vi kan alla bidra till deras arbete.
Sms:a AKUT till 72900 så skänker du 50 kr direkt till katastrofarbetet.
Asså jag blir så jäkla irritierad på alla männsikor som ska alltid kritisera vi som är bixuella, homosexuella eller flator. Herregud vi lever i 2014 och ni måste någon gång förstå att allt ni skriver göra oss ledsna. Jag är själv bisexuell, mina föräldrar eller min familj vet inte ens om det själv och får kommenrarer ofta att jag är full, och att jag ska dö. Jag blir så jäkla arg, låt oss vara. Vi är annorlunda och bättre än vad ni är. Asså jag är rädd och lägga ut bilder på mig och en tjej, vad kommer folk att säga. Man vet inte hur folk är utanför internet. Det finns en person som jag ser upp till väldigt mycket och det är faktiskt den serbiska sångerskan och Eurovision vinnaren Marija Serifovic. Har även träffat henne och hon är en persom som jag ser upp till väldigt mycket. Det tog ett tag innan hon själv sa att hon var lesbisk och jag beundrar henne sjukt mycket. Hon är min förebild
Och nu till Eurovision, Conchita (vinnaren av ESC) hon förtjänade verkligen att vinna. Hon representerar oss som vill vara speciella oavsätt vart vi kommer ifrån. Alla är unika på sitt eget sätt. Bästa motot som hon kunde ha sagt. Jag älskar att hon vann och nu så tycker jag att vi ska ta och sluta vara så eleka mot varann och leva i en värld utan hat och hot. Sluta kritisera Conchita, hon är unik och underbar.
Of all the things i've lost, i miss you the most because every part of me is missing you.
Just nu gör mest allt ont.
Under den senaste tiden har jag känt mig väldigt ledsen och oinsperarad av en viss anledning. Kan det vara det att min familj måste konstant kritisera mig om allt jag gör. Jag gör ju inget fel, allt jag gör måste de kritisera mig på. Jag blir så jäkla less på det, jag vill vara lycklig inte olycklig. Just nu är jag inte lycklig, jag är så jäkla olycklig...
Allt började när jag blev arbetslös, förra september. Jag åkte till min pappa på semester och hade det ganska trevligt. Men sen när jag kom så började allt vara annorlunda. Min familj och vänner börja se mig annorlunda. Jag hade faktiskt en vän som jag kunde tala allt med, sedan blev allt värre och värre. Han brukade säga till mig att jag måste ändra mig. Jag fick nog av det och slutade bry mig om honom. Jag har inte pratat med honom sedan november och kommer absolut inte heller göra det. När han ber om ursäkt så kanske jag förlåter honom men jag kommer aldrig glömma det, killar fattar inte de kan såra oss tjejer. Det gör ont i hjärtat.
Efter att vi började sluta prata så började min familj att kritisera mig mer och mer och jag mår sämre och sämre för varje dag som kommer. Hur ska man göra när detta påverkar en psykiskt? Behöver man gå till en psykolog och få hjälp, jag tror detta kan hjälpa en men kanske inte mig. Jag ser mig själv som misslyckad tjej, jag har så många planer för mig själv i framtiden. Jag blir så jäkla less på alla personer i min omgivning. Varför ska ni kritera mig på allt jag göra, jag blir så less på er alla. Vill ni att jag ska lämna er och aldrig komma tillbaka? För jag kommer göra det om ni fortsätter göra så här. Nu när jag ska börja plugga så känner jag att jag måste få väldigt mycket stöd av min familj och vänner, vilket jag inte alls får. Vad tycker ni läsare att jag ska göra?!
Man kan tro att ens vänner ska alltid vara där för en. Det är inte sant. De finns där för dig när de behöver dig & sedan när du behöver de, så finns de inte där för dig. Jag hatar såna personer, så jävla själviska. Skaffa er ett liv och kom och inte förstör mitt. Jag vill aldrig mer se er, eller höra av dig igen. Alla ni är döda för mig. Jag kan inte fatta varför alla personer är såna. De är så jävla själviska & envisa. Fy fan vad jag blir sur på såna människor. Jag har nu bestämt mig för att inte lita på någon mer. Utan bara göra det bästa av mina problem. Jag klarar mig fint utan er alla! Jag vill kunna ha vänner som jag kan lita på, vilket jag inte kan. Så jag kommer klara mig fint utan någon av er, jag vill vara vara själv och inte med er. Låt mig vara och sluta bryr er om mig! Allt är över & jag vill aldrig mer se någon av er. Allt är över nu. Thanks for everything.
"Så länge du gör ditt bästa". Hur många gånger har man inte hört det utrrycket? väldigt många gånger. Så länge man gör sitt bästa, då räcker man till. Det kanske gäller skolan, jobb, sportaktiviteten, förhållandet eller när du står och dansar på den där festen du egentligen inte ville gå på. Om folk får bekräftelse på att DU gör ditt bästa, då är folk nöjda. Jag håller med uttrycket, jag finner det som ett förnuftigt uttryck då man inte kan göra mer än sitt bästa.
Jag har tränat fotboll tidigare och jag hade fotbollsmatcher ganska många gåner. Och fick alltid höra av min tränare "ni gjorde ju i alla fall erat bästa". Varför är det så egentligen? Varför förväntas man alltid vara på topp? Eller är jag den enda här i världen som fan inte alltid orkar göra mitt bästa? Jag orkar inte lägga ner lika mycket tid på skolan som jag skulle kunna, jag orkar inte blogga lika bra som jag skulle kunna och jag orkar inte alltid vara sådär superhjälpsam hemma.
Är det okej att inte alltid göra sitt bästa? Accepteras man om man inte gör något helhjärtat? För jag lever mitt liv helhjärtat, jag driver min blogg helhjärtat men inte varje dag och inte varje inlägg. Detta är jag, för jag gör inte något helhjärtat om jag inte redan från början vet att jag kommer lyckas till 100%. Jag vet att jag inte är grym på matte, därför anstränger jag mig inte för höga betyg för jag vet att det inte är rimligt. Men jag kan inte alltid vara på topp, vi måste lära oss av våra misstag. Det är så livet ser ut.
Det är en rädsla jag har. Att förlora. Förlora någon, förlora spelet, förlora betyg utifrån att ha gjort mitt bästa. Jag kan inte tänka mig något mer förnedrande än att göra mitt bästa, och inte lyckas. Det kanske är därför jag inte alltid gör allt till 100%, för jag vägrar förlora. Därför avslutar jag innan det ens går att förlora. Förstår ni? Kanske inte. Ett bra exempel, eller minne kanske man ska kalla det är när jag i 2:an på gymnasiet skulle presentera en sak i ämnet Svenska i skolan. Jag skulle läsa upp någonting för "bästa" och jag var sjukt rädd. Även fast jag var en av dom så kunde jag inte slappna av, jag kunde inte släppa tanken av att kanske misslyckas. För alla i det rummet vet. Vet att det här är det bästa jag kan prestera.
Alla som lyssnar vet att det där är det bästa jag kan, och om det inte är bra, då misslyckas jag. Varje dag tänker jag på det. Kommer jag klara vara på topp varje dag eller när jag misslyckas är det över? Jag har många såna tankar och jag är väldigt rädd att jag kommer misslyckas. Jag kommer alltid ha den känslan, kommer jag misslyckas med detta. Jag måste klara detta, jag får inte ge upp eller misslyckas. Jag måste göra mitt bästa.
Hej alla fina, starka, ortoliga, värefulla och glada kvinnor där ute! Idag är det vår dag! Jag är faktiskt lite exalterad, måste jag erkänna! Jag tycker det är fantastiskt hur långt vi kommit i utvecklingen. Förr i tiden fick inte ens kvinnor rösta och idag får vi rösta på vad fan vi vill! Tack vare kvinnorna som kämpade på den tiden. Vi bestämmer över våra vackra kroppar som är kapabla till att skapa en liten människa, tillsammans med sin parter. Vi bestämmer också om vi inte vill bära något barn, vilket jag tycker är fantastiskt.
Har ångest. hjärtont. panikatacker.
känner mig ensammast i världen.
vill ha en tidsmaskin och spola fram tiden.
bli 22 och flytta. långt bort från allt.
vill bara försvinna en stund. sluta existera.
orkar inte.
saknar så mitt hjärta brister.