Sammanfattning: Game of Thrones (Säsong 7)
Publicerat den

 
Nu är jag färdig med säsong 7 och denna var lika bra som alla de andra, hur kan säsongerna bara bli bättre och bättre för varje säsong. I sjunde säsongen av Game of Thrones får vi äntligen se Jon Snow och Daenerys Targaryen träffas för första gången. Möten och återföreningar är ett genomgående tema för hela säsongen. Det och att det plötsligt är jävligt bråttom. efter en emotionell återförening med Sansa och Arya började Arya kritisera sin syster, som tagit över som Stark-husets överhuvud i Jons frånvaro. Relationen mellan de två systrarna var ansträngd när de var små. Sansa var alltid den fina damen medan Arya var pojkflickan, som ville lära sig slåss, som sina bröder. Sansas många år av psykisk och fysisk misshandel har gjort henne till en härdad och slug adelsdam.
 
Arya verkar dock inte ha förståelse för vad hennes syster gjort för att överleva, utan tycker hon förrått familjen. Jag gnällde en hel del, som sagt. Särskilt när Arya lät sig manipuleras av Littlefinger, som varit marionettmästaren bakom många händelser. I sista avsnittet når konflikten en mycket tillfredsställande förlösning, vilket gör att jag, så här i efterhand, anser att Stark-systrarnas konflikt utgjorde denna säsongs mest intressanta händelseutveckling. Jag gillar att han dör i denna säsongen, redan från starten såg jag att han var ett problem. Men i denna säsongen så tycker jag inte om Daenerys. som kräver av alla att de ska böja knät för henne. Jon har en poäng när han menar att hennes enda anspråk på tronen är grundat på det faktum att hon är en Targaryen. Hon är fortfarande den ”goda” drottningen, men om det inte vore för att hon har Jon på sin sida, hade jag varit benägen att hoppas på att det inte går alltför bra för henne. Men jag älskar Jon och Daenerys tillammans, de är ju goals. Vi ska inte snacka om The Night King, hatar han mest av allt. Men nu ska jag börja på den sista säsongen, är så taggad. 
 






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?