Kommentar: Ansel Elgort (från bland annat ”Förr eller senare exploderar jag”) är den fåordige men blixtsnabbe Baby som kör flyktbil åt den mystiske gangsterbossen Doc. Han lider sedan barndomen av tinnitus och måste lyssna till musik för att dämpa bruset i öronen. (Musiken är det som också ger honom farten och spelar alltså stor roll i filmen.) Baby står i skuld till Doc men är bara en flykt från att kunna lämna den undre världen. Efteråt planerar han ta med sin nyfunna kärlek Debora på en oändlig road trip. En sista tur betyder dock sällan den sista och när bossen ber Baby om ytterligare en tjänst förstår han bättre än att tacka nej. 

 

Spoilers: En sån jäkla bra film, speceillt alla scener då Ansel kör bilen. Så jäkla coolt asså, riktigt nice att kunna köra så. Baby Driver är en film av och för filmälskare, som ett kärleksfullt vykort från drömfabriken signerat alla regissörer och filmer som inspirerat filmvärlden och lett oss fram till detta verk. Det bästa av allt är att Baby Driver påminner mig om varför jag älskar film: Det är ju när film överraskar och samtidigt når en bekant och allmängiltig känsla som man inser att man inte är ensam. Ja, mitt i de eleganta biljakterna och de snabba bankrånen slår den tanken mig. Denna filmen är verkligen sevärdig, ni borde verkligen se den för ni kommer älska den.