Jag har verkligen haft myket ångest senaste tiden. Jag vågar ju inte liksom gå ut med vänner längre, bara osäker i mig själv, har dåliga tankar varje dag och dessutom är jag väldigt dålig på att vara social. Hur började detta ens? Jo, det började så att jag har sedan jag har gått ner i vikt tänkt på hur jag var innan och nu, 30 kg lättare så känner jag att detta inte är jag längre. Jag är inte lycklig och jag mår inte bra. Nu när jag var på fest i fredags så drack jag lite för mycket och började snacka med en kille och vi kysstes och jag har ångest över det eftersom jag är inte en sån person som går och kysser en kille som jag inte känner. Även om han var snäll så går jag inte gör det. Jag är inte lycklig, jag börjar få tankar om hur det skulle vara om jag inte finns i världen. 

 

Men man ska ju inte må så här, det är inte bra. Det är väldigt jobbigt att jag har sånna här tankar om mig själv, snart kommer jag inte klara av denna ångesten och ge upp hoppet att må bättre. Jag tar ju en dag i taget men jag känner att det inte funkar. Jag vill må bättre, jag vill ju kunna vara social med människor och jag vill verkligen vara mig själv utan att behöva få ångest så fort jag ska ut eller när jag ska träffa någon person. Jag klarar inte va detta längre, kanske dags att börja med att prata med någon. Det kanske hjälper mig, jag kan ju inte bara ge upp. Det är det absolut sista jag kommer att göra. Jag vill ju vara lycklig, jag vill hitta käreken och jag vill kunna visa mig i stan utan att behöva må dåligt av det. Nu måste jag verkligen bara skita i allt och fokusera på mitt eget liv och inte bara hjälpa alla andra och även skita i folk som inte bryr sig om mig. Och folk som har sårat mig så mycket. Utan bara fokusera på mig själv och hur jag ska må. “Make the most of yourself....for that is all there is of you.”