ORIGINAL TITEL: Looking For Alaska | FÖRFATTARE: John Green

SERIE: John Green | UTGIVNINGSÅR: 2005

ANTAL SIDOR: 221 | SPRÅK: Engelska 

 

Handling: Miles "Pudge" Halter är klar med hans trygga liv hemma. Hela hans liv har varit en stor icke-händelse, och hans besatthet med berömda sista ord har bara gjort honom till att längta efter "the Great Perhaps" ännu mer. Han åker iväg till den ibland galna men allt-annat-än-tråkiga världen av Culver Creeks internatskola, och hans liv blir motsatsen till säker. Eftersom nere i korridoren bor Alaska Young. Den underbara, smarta, roliga, sexiga, självdestruktiva, skruvade och ytterst fascinerande Alaska Young. Hon är en händelse helt i sig själv. Hon drar Pudge in i hennes värld, kastar in honom in i "the Great Perhaps", och stjäl hans hjärta. Därefter är ingenting detsamma igen.

 

Kommentar: Jag älskade denna boken. Det här är min andra John Green bok – en bok och nu kan jag förstå varför det är så mycket hype kring hans böcker. Jag trodde från början att det skulle vara en humoristisk och lättsmält bok, ack, så fel jag hade. Humorn finns det gott om, men boken tog upp en del allvarliga ämnen som jag inte alls var beredd på. Hade egentligen bara tänkt läsa den på tåget men efter halva boken så kunde jag inte låta bli att läsa ut den i sängen. Istället för kapiteltitlar så är tidsnerräkning istället, t.ex. så heter det första kapitlet ”etthundratrettiosex dagar före”. Jag var så himla nyfiken på vad det var som skulle hända, och när det väl hände blev jag helt paff. Karaktärerna i boken är underbara om än lite överdrivna. De påminner litegrann som David Levithans och Rachel Cohns karaktärer. Alla är bara så extrema så att de känns overkliga. Jag gillar dem, men är jag väldigt osäker om jag skulle vilja bli deras kompis om de hade funnits i verkligheten. Kort sagt, en bok som jag gillar. Är nu nyfiken på andra av Greens böcker. Men måste säga att denna är ingen TFIOS. 

 

Spoilers: Jag älskar att bokens början börjar med att han ska flytta. När jag började läsa förstod jag den inte. Det verkade som om boken inte hade något mål. Det var en fin berättelse liksom, men vart var den på väg? Vad skulle egentligen hända? Jag ser det som så här; halva boken var en startsträcka. En del då man lärde känna karaktärerna och huvudpersonerna. Resterande halvan var faktiskt då det hände något, då boken ökade i fart och faktiskt började betyda något. Efter första halvan började boken bli riktigt intressant, och det var då det var svårt att lägga ifrån sig boken. Jag älskade språket! Så himla lättsamt och flytande. Man hittade direkt en takt och man vände blad gång på gång. Beskrivningarna var så levande och realistiska. Miljön kändes så inbjudande och rätt, och det var fint att se hur Green byggt upp sin Culver Creek värld. Något som jag störde mig på var smeknamnen, som "Bullen", "Översten" och "Örnen". Jag vet inte riktigt varför, men det kändes fel att döpa om karaktärerna. Man fick känna på helt olika karaktärsdrag i och med de olika namnen, och jag ville liksom inte att Miles skulle ändras så mycket. Eftersom jag gillade honom från allra första början. Själva handlingen var väl uttänkt. De sista sidorna fick mig att inse hur allt hängde ihop. Så himla bra! Jag uppskattade resan som man fick uppleva, och den fick mig verkligen att tänka till. Som så många andra böcker jag läst på sistone, har det handlat om livet och dess viktiga frågor. Man kan nästan jämföra böckerna med en analys, de diskuterar det som är värt att diskutera. Det är verkligen viktigt att ungdomar får läsa såna här böcker, för de gör det roligt att tänka på livet, tillsammans med en gnutta humor. Ja, gnutta och gnutta. Jag kan säga så här: det var inte bara en gång som jag skrattade för mig själv medan jag läste. Sådär, nu hoppas jag att ni förhoppningsvis förstår vad jag menar. Lite svårt kanske, men det ska nog ha gått bra.