Tankar kring Friends.
Publicerat den
Jag började titta på den här serien 2 år efter de slutade spela in. För jag var ju bara 2 år när serien kom ut första gången. Älskade den från första början och den blir bara bättre och bättre. Jag var en megastor shipper av Ross & Rachel. Blev helt besatt efter deras scener i första säsongen och sedan växte mitt beroende. Tyckte de var så himla fina ihop. Säsong 1-2 var extremt bra, tycker jag. Älskade dramat och det var grymt spännande många gånger. Helt enkelt bästa serien ever!!
Säsong 2 slutade som en dröm för min del och jag ville bara fortsätta titta. Jag hade skyhöga förhoppningar och det inser jag var dumt. Det ska man inte ha men det var lite svårt eftersom Friends hade levererat två otroligt bra säsonger. Jag älskar Rachel Green & Ross Geller, de är så underbar fina tillsammans i alla säsonger!!
Jag gillade inte 3:e säsongen så jätte mycket måste jag säga, förutom Ross & Rachel. Jag blev besviken och idag kan jag faktiskt inte minnas varför. Det var ju flera år sedan nu. Allt jag kan minnas idag är att många saker spårade ur och det blev mycket värre i fjärde säsongen. Jag såg klart säsong 3 förstås eftersom jag inte ville ge upp om min favoritserie än, men det var inte alls lika bra längre. Ingen höjdpunkt i veckan. Blev även lite besviken på Ross & Rachel som par, men som sagt. Jag minns inte varför. Det är sådant som ska bli intressant nu när jag tittar från början igen. Jag kanske har ändrat åsikt helt och hållet. Man vet aldrig.
Jag har egentligen massor av fler saker som jag vill ta upp men jag tänker spara det inför mina kommande sammanfattningar från varje säsong. Egentligen känns det som att jag sammanfattat det mesta redan. Ville dock inte låta alltför negativ i det här inlägget, men tyvärr blev det nog så. Men jag tänker ge Friends en ny ärlig chans och förhoppningsvis är jag lite mer open-minded nu. Den här gången tänker jag se serien från början till slut, oavsett hur mycket det spårar ur. Om inte annat så kommer jag njuta för fullt av New York-miljön.
