Recension: An Abundance of Katherines ♥
Publicerat den
ORGINAL TITEL: An Abundance of Katherines | FÖRFATTARE: John Green
SERIE: John Green | UTGIVNINGSÅR: 2006
ANTAL SIDOR: 256 | SPRÅK: Engelska
Handling: När det kommer till relationer är Colin Singletons typ tjejer som heter Katherine. Och när det kommer till tjejer som heter Katherine blir Colin alltid dumpad. Nitton gånger, för att vara exakt. På en miltals resa från hemma, har denna underbarn med 10.000 dollar i fickan, en blodtörstig vild gris i hans spår, och en överviktig Judge Judy-älskande bästa vän, men inga Katherines. Colin är på ett uppdrag för att bevisa satsen för Grundläggande Katherines Förutsägbarhet, som han hoppas kommer att förutsäga framtiden för varje relation, och hämnas sina ex överallt, och få honom att till slut få tjejen.
Kommentar: Det är en lättläst roman - det märks att den är riktad till en ung målgrupp - och det beror mycket på bokens lättsamma humor. För An Abundance of Katherines är faktiskt väldigt rolig. Flera gånger skrattar jag högt, men det är också med en känsla av att det är lite för bra för att vara sant. Det vill säga att boken inte riktigt känns verklighetstrogen alls. Detta är något som John Greens böcker lidar av rent generellt, en slags fernissa av glättighet och överdrivenhet som jag kan ha ganska svårt för. Det känns som om han har väldigt roligt när han skriver och det smittar av sig på läsaren, men kanske har han lite för roligt ibland, för jag har svårt att alltid ta boken på allvar. Alla karaktärer är alltid så kvicka och säger precis rätt saker, alltid med glimten i ögat och ett leende, och det blir lite för bra. Det gör att boken periodvis känns som en high school-film med dåligt manus. An Abundance of Katherines är en rolig, trevlig ungdomsroman som jag absolut kan rekommendera, men den är inte direkt en bok som jag kommer minnas i resten av mitt liv.
Spoilers: Därmed inte sagt att An Abundance of Katherines är en dålig bok. Absolut inte. Den är trevlig, kanske lite intetsägande, men den är rolig och den går fort att läsa. Dessutom har den mer mörka, mänskliga teman som viljan att spela roll, viljan att bli någon, och att alltid vara under press från sin omgivning. Den har sina stunder där man önskar att man själv kommit på vissa av formuleringarna för att de är så bra. Om det är något som John Green är expert på så är det att skapa one-liners som liksom drar hjärtat ur bröstkorgen på en. Bara för dessa vill man ju läsa hans böcker! Värt att nämna är också att boken är lagom nördig. Den innehåller massor med roliga fotnoter (fotnötter?) som skiljer den från Greens andra romaner, och Colin har en idé om att skapa en teori kring dumpning för att förutsäga kärleksförhållanden som går ut på att räkna matte. Där tappar boken visserligen mig, som aldrig förstod femte klassens multiplikation, men det är ändå roligt.
