Har någon sagt något till er ni bara inte kan släppa? Något ni bara inte kan glömma oavsett hur länge sedan det än var? Jag har väldigt många sånna ögonblick. De allra flesta ögonblicken har påverkat mig positivt, gjort mig glad, lycklig, varm eller till och med pirrig i kroppen. Det finns dock en sak som inte gör mig lika glad. Jag hatade det jag var med om och ville verkligen inte leva sådär. 

 

Jag gick i sjuan, första året på högstadiet och i ny skola. Jag kommer ihåg hur en klasskompis sa till mig: "Har du gått upp i vikt eller din tjokis?" och jag kommer ihåg exakt hur jag kände. Jag mådde dåligt i veckor. Fast det blev bara värre och värre för varje månad som gick. Jag kände att det var alltid problem med mig. Men det slutade inte där, utan det fortsatte i gymnasiet. Men det var inte allt de gjorde, de brukade faktikst följa efter mig hem och kalla mig ful, elak, tjock och tråkig. De känner inte ens mig! 

 

Hur fan kan man säga och tro på något sånt? Jag var 13 år och trodde att jag var väldigt tjock, jag hade en så jäkla jobbig tid på högstadiet. Allt blev värre och värre och vissa tider funderade jag på att ta mitt liv, jag mådde verkligen så dåligt. Jag hade ingen att prata med, jag ville bara dö. Men tillslut så började jag må bättre, efter att jag hade pratat med min familj, jag hitta tillbaka till mig själv och började ta hand om mig själv. Nu är jag en helt annan människa och jag har verkligen ett bra liv. Förutom det så har jag vågat säga till världen att jag är bisexuell och jag har fått så mycket hjälp av alla mina vänner. Men jag har inte vågat säga till alla, men det kommer. Det jag även har blivit bättre på är att läsa, vilket gör mig lungnare och jag har fått mycket inspiration. Jag är lycklig idag och vill fortsätta leva såhär! ♥