ORIGINAL TITEL: Allegiant | FÖRFATTARE: Veronica Roth

SERIE: Divergent Universe | UTGIVNINGSÅR: 2013

ANTAL SIDOR: 526 | SPRÅK: Engelska 

 

Handling: Efter den chockerande nyheten om att staden har varit ett experiment och att det finns en hel förstörd värld utanför murarna, så har nu människorna delats upp i två grupper. Den ena gruppen är de som vill ha ett falanglöst samhälle och struntar i omvärlden. Den andra gruppen är den som kallar sig själv för Allegiant och vill återinföra falangerna samt ge sig ut i världen bakom murarna. Till den senare gruppen ansluter sig Four, Tris och deras vänner och de blir de första som får uppdraget att ta sig ut ur staden. Efter en farlig jakt lämnar de äntligen murarna bakom sig… och det är början på en framtid ingen av dem hade räknat med. 

 

Kommentar: När jag tänker tillbaka på själva historien och min läsning är det så mycket blandade känslor. Jag är sjukt ledsen över att serien är slut men samtidigt är det skönt att äntligen får ett avslut. Sen är jag lite arg för att jag tycker att boken inte alls höll måttet rakt igenom samtidigt som jag tycker det var sjukt spännande, ja ni ser det är väldigt mycket mixade känslor. Men trots att jag tycker att Allegiant är den svagaste av de tre böckerna är den fortfarande väldigt bra. Det är ett högt tempo, mycket action och det driv som finns i de två tidigare böckerna finns även med här, dock inte lika påtagligt hela tiden. Jag var inte tvungen att läsa vidare hela tiden utan kunde med rätt gott samvete lägga ifrån mig boken och göra andra saker. (utom såklart i slutet..). Ett av det större irritationsmomenten för mig var att  jag fick känslan av att Roth hade stressat sig igenom handlingen lite, många av det stora händelserna fick inte tillräckligt med plats och utrymme och det gick så snabbt ibland att man inte hann reflekterar över vad som verkligen hände och bearbeta det. Men det är absolut ett bra avslut till en fantastisk serie. Det är en serie som har en speciell plats i mitt hjärta och jag ser verkligen fram att få läsa om alla böcker om ett tag och återigen förlorar mig i den underbara och spännande värld som Veronica Roth har lyckats skapa.

Spoilors: Trots att jag inte blev spoilad så var jag rätt så säker på att Tris skulle dö genom hela boken. Jag antar att eftersom alla var så chockade så antog jag att det inte kunde vara något annat. Vilket är synd, för jag hade gärna blivit överraskad av det. Och jag känner mig hemsk som inte fällde en enda tår när hon dog. Jag var knappt ledsen. Bara så less på hela boken att jag ville att den skulle ta slut. Usch, jag är hemsk. Men Tris uppoffring var faktiskt en av de få sakerna jag gillade med boken. Jag tyckte det gav serien en bra symbolik.  Avskydde Caleb i början men jag förlät honom samtidigt som Tris gjorde det. Avskedscenen mellan dem krossade mitt hjärta.